I Venedig är du aldrig ensam...

Över trettio grader i skuggan, högsäsong samt med stor nyfikenhet besökte vi igår Venedig. En fantastisk upplevelse, vilken stad! Så full av prakt, men också av turister. Efter högläsning av barnboken "Vendela i Venedig" var vi väl förberedda. Vi såg de fyra förgyllda hästarna som står på en balkong på Markuskyrkan. Vi vet också att de riktiga hästarna står inne i museet, för att undkomma anfrätning av miljöföroreningar. Vad var det nu de hette Adam, Bertil, Ceasar och David......?



Att det numera är förbjudet att mata duvorna på Markusplatsen hindrade inte fågelmatande turister, duvorna följde i drivor, sin gamla vana trogen. Vi såg Markuslejon överallt och mellan de höga kolonnerna vågade vi inte passera, det har tidigare varit en avrättningsplats.







Vi tittade på den fantastiska klockan vars tillverkare fick sina ögon utpetade efter att fullgjort sitt verk, för att de aldrig skulle kunna göra något lika vacker igen... det var några hundra år sedan.



Kampanilen såg histnande ut, hoppas den inte rasar igen.



Att bli gondoljär kräver sin tid, tio år som lärling. Gondoler skall omsorgsfullt målas i minst sju lager svart färg. Tjusiga är de där de glider fram på Venedigs vattenvägar.



Vi doppade fötterna i Venedigs (förmodligen smutsiga men) svalkande vatten.



Vi såg bokbajsaren stå staty och vi gick i trånga och många labyrinter av gränder. Vissa av dessa mycket kommersiella. Muranoglas, papper och maskeradmasker blandades med "vanliga" souvernier som gladeligen inhandlades, av vissa nationaliteter mer än andra.







Överallt var det något vackert att titta på, vi gick och vi svettades! Barnen var tålmodiga, nyfikna och duktiga. Lite glass gick det dock åt!